En månad
Jag har fått min sista cellgiftsbehandling!! Helt fantastikt och overkligt på samma gång. Det känns så märkligt på något sätt. En underbar känsla att få dra ut PICC-linen. Nu har det gått en månad sedan jag fick behandlingen och jag mår bra, men har en trötthet som jag antar beror på behandlingarna. Kroppen är inte vad den varit så nu har jag börjat simma för att försöka få tillbaka någon slags ork. Jag har fått min första spruta Herceptin (antikroppar) som jag ska få var tredje vecka i elva omgångar. Det är en spruta som tar fem minuter att ta för man får inte injicera det för snabbt. Gjorde väldigt ont första tre "insprutningarna" men sen gick det faktiskt bra. Det är bara att vänja sig och bita ihop, har inte så mycket alternativ.
Jag har också fått min första spruta med antihormonella, Zoladex. Den sprutan var inte att leka med, stor som en virknål. Anledningen till det är att man sätter in ett implantat stort som ett riskorn under huden snett nedanför naveln som sedan verkar i tre månader och då får man sätta in ett nytt. Här är en bild:
Ser mysig ut va? =) Hittade bilden på google för jag ville inte se sprutan där och då. Men faktiskt så gick det över förväntan, jag hade satt på emlaplåster innan så jag hade lite bedövning så det kändes bara som ett nålstick som vid blodprovstagning. Och det gick fort.
Både den här sprutan och Herceptinsprutan skrämde mig något otroligt innan, det är egentligen inte sprutan i sig jag är rädd för utan det är för att jag inte vet hur det ska kännas. En rädsla för det okända. Men nu vet jag till nästa gång och behöver inte stressa upp mig i onödan på samma sätt även fast det inte är superkul som ni säkert förstår.
Min PICC-line. Att den där lilla slangen har gått in i min arm ända till hjärtat...
Min sista CELLfie, (=sefie under tiden man får cellgifter)
Behandlingsrummet där jag låg när jag fick sista dosen.
Så, den värsta biten är över men jag har en ganska lång väg kvar. Dels med strålning och antikroppar och dels med de antihormonella. Sprutan ska jag få tre års tid och så ska jag även ta tabletter under fem år. Jag hoppas innerligt och håller mina tummar för att jag inte ska få jättemycket besvär av biverkningar (svettningar/vallningar, nedstämdhet, depression, viktförändringar och andra klimakteriebesvär).
På fredag börjar strålningen. Jag har varit på ett första besök där jag fick göra datortomografi för att de ska veta hur de ska rikta strålningen. Har hört lite blandat om eventuella biverkningar från strålningen, att man blir trött, att man får hudbesvär där strålningen riktas (inte så konststigt) och någon hade haft illamående (hoppas att jag slipper). Den kommer hålla på i en månads tid, varje vardag, så sista dagen för strålningen är 30 november.
Jag ska försöka vara mer duktig på att hålla er uppdaterade om hur det går.
Ser också fram emot att håret börjar växa, det är rätt kallt nu faktiskt. Har inte märkt någon större skillnad än men hoppas det händer något snart.
Puss
