Att ta bort någonting önskat
Vi skulle frysa ägg. Det var det som var tanken. Vi skulle frysa ägg för att de elaka cellgifterna påverkar mina äggstockar och därmed också min fertilitet. Man fryser ägg för att man aldrig kan garantera att det "kommer igång" igen, alltså äggproduktionen. Vi ville ju ha fler barn, det var vi överens om.
En remiss skickades till reproduktionsmedicin på Huddinge och jag fick en akuttid veckan efter mitt första besök på Radiumhemmet (om jag minns rätt, det var så mycket som hände runt den här tiden så är lite osäker).
Vi åkte dit en torsdag för att träffa läkare och prata om hur hela proceduren skulle gå till, jag skulle ha mens fyra dagar senare så vi skulle få vänta ytterligare två veckor ungefär när nästa ägglossning skulle ske och dessförinnan skulle jag ta hormonsprutor och sånt som gör att man producerar fler ägg och därmed kan plocka ut flera stycken istället för ett. Nu för tiden kan man frysa befruktade ägg, man plockar ut, befruktar och fryser ner. Toppen, tänkte vi, det gör vi så klart! Vid ett tillfälle under samtalet med läkaren när vi pratade om när allt skulle ske sa jag "om jag inte är gravid". Hon tittade på oss som om det var det konstigaste hon hört, och visst, de flesta som kommer till den mottagningen gör det för att dom inte kan bli gravida. Men risken fanns ju, vi hade inte skyddat oss. Jag skriver risken istället för chansen för i det här läget var det inte en bra grej. Det var ju inte direkt så att vi tänkt "lika bra att skydda oss ifall jag får cancer". Nej det gör man ju inte. Hur som helst så fick vi lämna blodprover och Fredrik fick även lämna spermaprov. Vi åkte hem och ganska snart efter så ringde en sköterska och sa att hCG-värdet var något förhöjt, väldigt lite, men de ville ändå vara på den säkra sidan så de ville att jag skulle lämna ytterligare ett prov på fredag morgon.
Sagt och gjort, jag åkte till KS i Solna på fredag morgon innan jobbet och lämnade blodprover. Sen åkte jag och jobbade. Hela förmiddagen gick utan att jag hörde någonting, jag var tvungen att få reda på resultatet innan helgen för på söndagen skulle jag börja ta hormonsprutorna.
Jag ringde till en sjuksköterska på Radiumhemmet och sa att jag inte hört något från dom och jag kunde inte ringa själv för dom har en sån telefon där dom ringer upp och jag behövde verkligen komma i kontakt med dom samma dag. Hon gav mig ett direktnummer till en barnmorska där som jag ringde och hon skulle återkomma.
Efter en liten stund ringde läkaren. Jag förstod direkt att det här var inget bra tecken när läkaren ringer och inte barnmorskan.
-Ja, sa hon, det verkar som att du är gravid. Dina hormonvärden är förhöjda och har höjts ganska mycket från torsdag eftermiddag till fredag morgon. .
"Va?" En del av mig var inställd på det men att få det svart på vitt....jag vet inte, det var som att all luft gick ur mig. Det var så oerhört tidigt, jag hade inte ens kommit till min beräknade mensdag. Så när vi inte trodde det kunde bli värre så hände det här.
Så istället för hela proceduren med att frysa ägg fick vi istället tid för en abort. Fick tid en vecka senare på fredagen och gjorde vaginalt ultraljud för det gör dom alltid. Man såg knappt, man kunde urskilja ett liiiiitet svart område på skärmen. Man gör i vanliga fall inte aborter så tidigt som jag fick men det var ett undantagsfall eftersom jag var tvungen att komma igång med min behandling. Jag fick med mig tabletter hem och instruktioner om hur jag skulle göra. På söndagen hände det, jag blev helt sänkt av tabletterna och låg i soffan hela dagen. Det var så fruktansvärt. Inte bara smärtan utan även tanken på att ta bort någonting som egentligen var önskat.
Så nu får vi se när jag är klar med behandlingarna. Vi får se om jag får tillbaka min mens och äggstockarna får för sig att hoppa igång igen. Jag måste ta antihormonella mediciner fem år efter avslutad behandling och då kan jag inte bli gravid, men man kan göra ett uppehåll om man vill försöka.
Jag skriver inte det här för att ni på något sätt ska tycka synd om oss. Det är inte synd om oss. Det finns dom som har det betydligt värre. Jag skriver för att ni inte ska behöva fråga när nästa barn kommer, eller när Sigrid ska få ett syskon, för det verkar vara följdfrågan när man har skaffat ett barn.
Vi har trots allt våran älskade, underbara Sigrid, och får hon ett syskon någon dag i framtiden så är det bara en bonus.
Puss och kärlek till er alla ❤️
